Folket kan aldrig ha fel - Sverigedemokraterna i Laholm

Folket kan aldrig ha fel

Folket kan aldrig ha fel.

På ledarsidor i etablerad media runt om i Sverige förundras man över det förakt för demokratin och folkviljan som enskilda skribenter visar efter resultatet i folkomröstningen om Brexit.

På DN menar Peter Wolodarski att Cameron är en ”nolla” som låter folket besluta om EU. Man kan fråga sig om dåvarande svenska statsminister också var en ”nolla” och att det var lika fel att låta det svenska folket då säga sitt om valutasamarbetet. Hade det svenska folket fel som sa nej till Euron?

Även Göran Rosenberg, Bonnier, och PM Nilsson på Dagens Industri intar en negativ attityd till resultatet, och folkomröstningar i allmänhet. Det finns uppenbarligen en intellektuell elit i media som tror att de vet bäst när det gäller saker som är bra, dåligt, gott, ont, vackert eller fult.

Ingen människa vet vad som är objektivt sant vad gäller värdeomdömen. Ingen enskild kan veta vad som är ”rätt” sorts barnuppfostran, vilka ämnen som ska läras ut i skolan, hur mycket som skall satsas på försvaret eller vilken typ av bostad som är bäst?

Demokratin förutsätter en upplyst förståelse. Ett välinformerat folk som får ta del av en objektivt sann verklighetsbeskrivning. Det är kanske här skon klämmer.

Visar media en korrekt verklighetsbild, eller en bild som mer överensstämmer med elitens ideal om hur verkligheten borde se ut?

Där inställningen är, att fakta som inte stämmer med idealbilden är folket inte moget att ta till sig?

Om media varit ärlig och gjort sitt jobb, och folket redan från början fått korrekt information om EU och konsekvenserna av exempelvis invandringspolitik, hade kanske läget inom EU sett annorlunda ut.

Folket kan möjligtvis missta sig, och ångra sig. Men då rättar de till detta misstag och korrigerar sig själva. Detta är vad det brittiska folket just gjort. Folket vet, att om de gör misstag får de också ta konsekvenserna av detta. Därför intar folket ofta en skeptisk hållning till nya visionära idéer som kommer från den politiska eliten. Om eliten misstar sig, är det alltid folket som får betala. Eliten klarar sig oftast ändå.

Åtskilliga är de exempel från historien där eliten förespråkat en politik som strider mot vad som idag anses fullkomligt horribelt. Kommunismen, fascismen och nazismen var inget annat än våta drömmar från en intellektuell elit som genom makt, våld, mediakontroll och extrem indoktrinering höll de olika folken i schack.

Eliten visste då vad som var ”rätt”. Hur vet vi att eliten har ”rätt” idag?


Conny Nilsson (SD)